”There’s not a word yet, for old friends who’ve just met.
– Jim Henson
Det var för fyra år sedan Studentkören Pedavoces senast gästade sina vänner i Umeå Studentkör. Många av oss var inte ens med i kören då och hade ingen aning om vad vi skulle förvänta oss av det förlängda veckoslutet på andra sidan potten. Den 17 februari i arla morgon stund samlades ca tjugo ”pigga” korister i Vasa hamn för att bege sig iväg på årets första körhelg. Destination: Umeå!
”Kaffetåren den bästa är…”
Fredagen blev en lång dag. Klockan 9 på morgon lade båten ut över ett isigt hav och under den fyra timmar långa båtfärden, som i verkligheten var en timme kortare på grund av tidsskillnaden, hann varje stämma på vår kära dirigent Maria Timoshenkos begäran klämma in en kort stämövning mellan de styrkegivande kaffekopparna och buffélunchen. Väl framme i vårt västra grannland väntade bussen som skulle föra oss till Ålidhem.
Alterna going strong på fredagens övning. Även vår söta japanska korist var med på färden till Svea riket.
I studentkörens replokal väntade ytterligare repetitioner. Hela eftermiddagen övade vi. Jag kanske inte behöver påpeka att tröttheten började smyga sig på när det vid klockan 18 var dags att träffa våra värdar i Umeå studentkör som vi skulle bo hos under helgen. Dåvar det inkvartering som gällde för en del, medan andra utmattade slog sig ner i de inbjudande, något nedsuttna, sofforna i replokalens myshörna. En efter en droppade umeåkoristerna in och så småning om överraskade de oss med middag, som inledning på kvällens körpub. Det blev en kväll med skratt, sång och gott sällskap. Serenader och Så-Ska-Det-Låta liknande frågesport hann vi också med under kvällens gång innan det var dags att släpa väskorna till respektive inkvarteringsorter och krypa i säng.
Hela kören samlad för en sista genomgång innan koserten.
På lördagen var det repetitionen på Lärarhuset i Universum (mera känns som Umeå Univeristet) som gällde och på eftermiddagen var det dags för konsert tillsammans med Umeå Studentkör för fullsatt läktare. Pedavoces inledde konserten innan Umeå Studentkör tog över i mellandelen och slutet stod vi för tillsammans i form av några traditionella sånger som båda körerna övat in och sjöng tillsammans ledda av våra fina dirigenter Tomas Pleje och Maria Timoshenko. Under övningen hade Tomas sagt något minnesvärt som faktiskt kändes som om det var sant, ”Det känns som att dirigera en enda kör.” Precis så kändes det också, som att dessa människor som många av oss aldrig träffat innan, var gamla vänner som vi nu träffade för första gången.
Umeå Studentkör dirigeras av Tomas Pleje.
När konserten var över byttes körklädseln mot fest utstyrsel och på scenen vi precis sjungit lyftes sittnings borden fram. Ingen hade väl kunnat tänka sig vilken lyckad kväll det till slut blev. Långt in på småtimmarna höll stämningen i sig och att gå hem klockan halv 4 kändes som att gå hem tidigt. Det briljanta lockropet ”Ume? Voces!” ekade genom salen flera gånger under kvällen i korus med serenader, stamsånger och annat spex. Vår Umevoces dans blev en succé, men limbo borde dock inkludera en varningstext om eventuell risk för hjärnskakning, då kvällen för min del denna gång slutade i en dundrande smäll när huvudet slog i trägolvet och kylklamparna i dryckesbaljan fick övergå till att kyla ner mitt huvud.
Efter en lyckad körhelg var det på söndag dags för oss att ta båten tillbaka till tusen sjöarnas land. Med en lyckad körhelg och bland annat en hjärnskakning i bagaget sade vi för denna gång adjö till våra svenska vänner efter att ha konstaterat att 4 år är alldeles för länge att inte ses på! Därför är det ingen överraskning att det gick det ett glädjejubel genom båda körernas medlemmar när det kom fram att denna helg förhoppningsvis var början på en årlig tradition. Så nästa år är det vår tur att välkomna Ume i Voces Vasa!
//Alexandra ”Lexie” Wärn
bortakörhelg, Konsert, körhelg, körsång, pedavoces, Studentkören Pedavoces, Ume-voces, Umeå, Umeå Studentkör, uppträdande
