Efter en och en halv timmes bussfärd från Vasa var vi framme. Det var för många av oss första gången vi gick in i den nya byggnaden, vars trä fortfarande doftade nytt. Det var här vår första konsert skulle äga rum. I det nya musikhuset Allegro i Jakobstad.
P.g.a. förkylningstider var det inte en fullstark kör som stod uppradade längs trappan då publiken redan kommit in och satt sig i Schauman-salen. Men de 40 korister som var på plats, var fullt taggade och såg fram emot att få sjunga de sånger som vi övat på under vinterhalvåret.
foto: Mats Forsman
Efter att vi tågat ner för trappan och ställt upp oss i blandad ordning började vi med att sjunga de klassiska vårsångerna; Wasa marsch, Vintern rasat och Sköna maj. Jenny Rancken och Johan Sandholm fungerade som kvällens konferencierer och hälsade nu publiken välkommen. Efter att kören sedan ställt sig stämvis framförde Daniel Klemets sin dikt om livet.
Vi fortsatte repertoaren med Stormskärs-Maja, Ant han dansa och sedan uruppförde vi Dagen då vinden vänder, som är skriven av Catharina Östman och komponerad av Ulf Långbacka. Sedan fortsatte vi med Prelude, Northern lights och Ubi caritas. Akustiken i Schauman-salen var fantastisk och det var en fröjd att få sjunga där.
Cd-kommittén presenterade vår skiva som kommit ut under våren och som man kunde köpa efter konserten. Sedan sjöng vi vidare Venematka, Saarella palaa och Finlandia. Vi bytte platser en sista gång och sedan sjöng vi Martin Segerstråles Betraktelse, som även denna uruppfördes. Detta följdes av Alleluia och Recessional.
Till slut hade vi kommit fram till den sista sången och det sista uruppförandet, Ave verum corpus, skrivet av Pekka Kostiainen.
Publikens jubel ledde dock till ett extranummer som fick bli Recessional. Men nu gick vi fram ända till scenkanten och tittade publiken i ögonen och sjöng med mycket känsla. Detta uppskattades och man kunde skymta några tårar i ögonvrån. Nu var konserten slut och efter att ha hälsat på bekanta och sålt några skivor bar det av tillbaka till Vasa.
foto: Johan Hagström
Dagen efter var det dags för konsert nummer två. Vi befann oss nu i Vasa stadshus och skulle sjunga endast några sånger eftersom att det var en del av öppningskonserten till Vasa Körfestival. Vi var den fjärde kören som uppträdde den kvällen. Eftersom att vi endast sjöng fyra stycken kunde vi ge allt på en gång och vi behövde inte spara på våra röster. Vi sjöng Prelude, Ant han dansa, Saarella palaa och Ubi caritas. Efter de fyra sångerna fick även denna publik höra Recessional som framfördes på samma sätt som i Jakobstad, framme vid kanten och med kören riktad rakt mot åskådarna. Vårt uppträdande var mycket bra och vi fick senare höra att vi varit den bästa kören den kvällen.
foto: Johan Hagström
Så med samma entusiasm och inställning sjöng vi oss genom den tredje och sista konserten, torsdagens konsert i Vasa stadshus. Upplägget var samma som i Jakobstad. Vi var fokuserade och sjöng med om möjligt ännu större entusiasm och känsla än tidigare. Publiken jublade efter Ant han dansa och efter den sista sången tog applåderna inte slut. Vi gjorde som tidigare, gick fram till scenkanten och sjöng därifrån rakt mot publiken Recessional. Även denna gång såg publiken rörd och nöjd ut. Det var en lyckad konsert.
Jessika Carlsen
equinox, Jakobstad, Konserter, Studentkören Pedavoces, Vasa, vasa körfestival
